Ensam för ett tag

ååååh vad jag saknar min soldat nu. Vill bara att han ska komma hem. På något sett kan jag inte sluta hoppas på att han helt plötsligt skulle komma hem. Även fast jag är väl medveten om han inte kommer att göra det. Allting är väldigt jobbigt nu, allt man är van vid att göra tillsammans får man göra ensam. Julafton var nog värst, mycket för att jag firade den med hans familj, utan honom. Jag vet att det går så fort vissa dagar, men inte nu tydligen. Men nu har det snart iaf gått fyra veckor sen han åkte, och jag har klarat mig än så länge.