Ensam i natten.
Andra natten som jag sover ensam sen min soldat åkte, och det känns sjuuukt jobbigt. Har haft mina underbara vänner vid min sida nästan dygnet runt sen han åkte. Kvällarna/nätterna är jobbigast. Det är då alla tankar kommer. Försöker slå bort de så mycket som möjligt, men det går inte. Är väldigt orolig för att det ska hända min älskling nånting. Nu har jag iallafall klarat mig i tre veckor. Yey! Känner mig lite duktig iallafall. Men det är en lång krokig väg kvar, men jag fixar det. Vi klarar detta, tillsammans.
Kommentarer
Trackback
