Fantasivärld
Jag lever i min lilla fantasivärld, så min soldat är inte alls i Afghanistan. Egentligen tror jag att det beror på att jag inte riktigt har förstått att han är så långt bort som han är. Kan fortfarande inte skuta hoppas på att han bara helt plötsligt skulle komma hem, men ändå så vet jag att det inte kommer att hända.
När jag pratar med honom i telefon, och jag inte har en dålig dag vill säga. Så känns allt precis som vanligt, att han bara är ett tiotal mil ifrån mig. Och inte flera hundra mil. Jag har inte riktigt förstått hur jag ska kunna klara av det här, och hur jag ska kunna hantera allting. Jag vill klara det här, jag måste klara det. För jag vill dela resten av mitt liv tillsammans med min soldat.
Jag förstår mig inte riktigt på mg själv, för jag pratar om allt det här varje dag. Men ändå har jag inte förstått det själv? Vad beror det på? Kommer allt komma som någon stor chock sen då? Hm.. Jaja, det får jag ta då i så fall.
