Ibland känner man bara att man vill ge upp allt..
Imorgon kommer åtminstone min soldat hem, känns helt underbart att få träffa honom igen. Vi har en ganska fullspäckad helg framför oss. Men det är väl bra det med.
Denna dag har inte varit den bästa, lyckades skapa en konflikt med min älskade. Men känner mig mer eller mindre som en stor känslo bomb. Jag vill vara stark, jag vill visa att jag klarar detta. Jag vill inte vara den flickvän som bara gnäller och klagar hela tiden. Men tyvärr är jag inte så stark som jag vill vara.
har så mycket känslor inom mig som jag vill släppa ut, men jag vet inte hur. Känns inte direkt som någon förstår hur det är, även om jag är med i en grupp på facebook där det finns andra anhöriga så känns det som man vill prata med någon som känner en. Men det kanske släpper lite mer senare i missionen.
Nu ska jag försöka få en god natts sömn så jag är pigg och glad när min soldat kommer hem. =)
Du är inte ensam. Jag har så många gånger känt mig som "jag är nog den jobbigaste flickvännen på hela fs20". Men ibland får man vara det.
Jag tycker att det här är så sjukt jobbigt, precis som du. Det har hjälp mig att tänka; jag är inte ensam.
Jag och min A har bråkat flera gånger. Och jag kan tycka att det behövs, för antagligen har man något som behövs komma ut då. Bara man löser det igen.
Förra veckan hade jag en vecka då jag typ grät hela tiden och var näst intill depprimerad skulle jag kalla det.
Men denna vecka är jag stark. Jag känner mig stark och peppad. Peppad på att klara detta äventyr och tuffa utmaning. För att A ska få sin dröm.
Så du vet, alla har berg o dalbanan i huvudet. Från timme till timme, från dag till dag. Upp och ner. Ut och in.
Hör av dig! :) <3
oh tack. Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Men det värmer verkligen att få en sån kommentar. Det är väl nu de senaste dagarna jag insett att jag faktiskt inte är ensam.
