Ensam för ett tag

I grund och botten är jag fortfarande lycklig, även fast jag måste gå igenom allt detta så är jag verkligen lycklig. Lycklig för att han fortfarande är min, lycklig för att han fortfarande vill ha mig, för att han fortfarande älskar mig och för att vi har bestämt oss för att klara av detta. Tillsammans.

Han är fortfarande det bästa som har hänt mig, och jag älskar honom över allt annat. Känner mig typ nykär, det där pirret i magen som bara fanns då. Är sjukt nervös över hur det kommer bli när han kommer hem på leave. Snart är det värsta över, men ibland är det väldigt svårt att tänka så. Men snart så. Snart är han här.