24! <3
Den här kvällen känns jobbigare än andra, känns som det är en hel evighet sen jag träffade min älskade soldat. Och så känns det som det är så långt kvar, fast egentligen är det ju inte det. Jag kommer ihåg hur det var innan allt detta började, när min soldat hade ett ''vanligt'' jobb. Och då kunde jag klaga på att han var borta en dag? Eller några timmar? Hur fan kunde jag göra det? Helt sjukt. Sen började utbildningen, och då fick jag inte träffa honom på 4 dagar, och även det klagade jag på? Men nu då? Nu har det gått åtta veckor, 56 dagar. Det är fan helt jävla sjukt.
Kommentarer
Postat av: Erika
Allting är relativt. då var en dag eller fyra dagar länge... men nu är det bara 4 veckor kvar!:D
Det mesta går bättre än man tror från början, livet har en förmåga att lyckas förvåna en till det bättre i slutändan:)
Trackback
