17! <3
I miss you like hell. <3
19! <3
Ännu en dag har gått, och nu känns det inte som det är så lång tid kvar. Det har gått ca 60 dagar sen han åkte, och vad är 19 dagar av det? Typ ingenting? Men det känns som det blir jobbigare för varje dag som går nu, saknade och längtan blir bara tyngre.
Älskade du, snart är du äntligen hos mig igen. <3
20! <3
Usch vad jobbigt det är, att göra saker som jag vill att du ska vara med på! Sitter uppe i fjällen med familjen och jag vill bara att du ska vara här. Jag saknar dig, så otroligt mycket. <3
22! <3
Haft en helt fullspäckad dag idag, har grejer att göra hela dagen verkligen. Varför är inte alla dagar så? För idag har dagen gått så fort. Kan inte alla dagar vara så! Men nu ska jag försöka sova, ska upp om ett par timmar för att åka på skidsemester med min familj, så de kommande dagarna kommer nog också gå ganska fort. Skönt det, att ha något annat att göra. Något annat att tänka på.
Den sanna kärleken liknar en cirkel, och en cirkel har inget slut. <3
23! <3
I grund och botten är jag fortfarande lycklig, även fast jag måste gå igenom allt detta så är jag verkligen lycklig. Lycklig för att han fortfarande är min, lycklig för att han fortfarande vill ha mig, för att han fortfarande älskar mig och för att vi har bestämt oss för att klara av detta. Tillsammans.
Han är fortfarande det bästa som har hänt mig, och jag älskar honom över allt annat. Känner mig typ nykär, det där pirret i magen som bara fanns då. Är sjukt nervös över hur det kommer bli när han kommer hem på leave. Snart är det värsta över, men ibland är det väldigt svårt att tänka så. Men snart så. Snart är han här.
Älskade du. <3
24! <3
Den här kvällen känns jobbigare än andra, känns som det är en hel evighet sen jag träffade min älskade soldat. Och så känns det som det är så långt kvar, fast egentligen är det ju inte det. Jag kommer ihåg hur det var innan allt detta började, när min soldat hade ett ''vanligt'' jobb. Och då kunde jag klaga på att han var borta en dag? Eller några timmar? Hur fan kunde jag göra det? Helt sjukt. Sen började utbildningen, och då fick jag inte träffa honom på 4 dagar, och även det klagade jag på? Men nu då? Nu har det gått åtta veckor, 56 dagar. Det är fan helt jävla sjukt.
26! <3
JAG ÄLSKAR DIG. <3
Stolthet.
Trots att jag inte sagt det många gånger så är jag otroligt stolt över min soldat, för att han gör detta. För att han riskerar sitt liv för att rädda andras. Eller iallafall försöker göra deras liv bättre. Hur orolig jag en är vissa dagar så är jag stolt över honom. Min soldat. Min hjälte. <3
28! <3
Yey, 28 dagar kvar. Bara 4 veckor till nu. Det klarar jag, jag vet det. Men det har varit lite jobbigt idag eftersom det är många andra som fått hem sina soldater idag. Men överlag har det varit en kanon dag, väldigt positiv. Och det behövdes verkligen, har varit ganska många dåliga dagar nu. Men nu verkar det gå uppåt igen. Riktigt skönt. Och de veckor som är kvar kommer gå fort, har ganska mycket att tänka på och göra under tiden. Så det känns verkligen kanon.
Jag längtar efter dig, så otroligt mycket. <3
Imorgon ska jag fixa lite med en av alla de presenter jag håller på med till min soldat, han har en hel hög här hemma när han kommer hem. Hoppas han uppskattar det lite iaf, inte för att det är så väldigt märkvärdiga saker. Men det är något iallafall. Men nu ska jag försöka sova, Har blivit alldeles för lite sömn de senaste dagarna.
Jag längtar efter dig, så otroligt mycket. <3
31! <3
Längtar, hela tiden. En månad kvar nu. Inte så länge. Och idag har det även gått sju veckor sen min älskade soldat åkte. Men jag klarar detta, jag vet det. Även fast det är helt obeskrivligt jobbigt vissa dagar. Men snart är åtminstone den jobbigaste tiden över, och det är ju faktiskt nedförsbacke nu. <3
34! <3
Fick prata med min älskade imorse, känns underbart att få vakna till hans röst. Det jobbiga är att jag oftast inte komme ihåg vad han säger, vissa saker kommer jag ihåg med resten glöms bort när jag väl somnar om sen. Inte för att jag vill glömma bort det, men eftersom jag är lite yrvaken sådär så. Dagarna går, dock inte så fort. Men inte långt kvar nu. <3
35 dagar!
oooooh, kan inte bara dagarna springa iväg. Vill att min soldat ska komma hem nu ju. Men snart, snart. Det är inte så långt kvar. Har klarat mer en halva tiden. Har klarat 46 av 81 dagar. Så nu hoppas jag bara tiden går fort nu.
Saknar dig, jämt. <3
Sömnproblem?
Klockan är snart halv fyra, och jag sover inte än.. Det är inte bra alls. Men så går det när man inte kan sova. Saknar att få krypa in i din famn och ligga där tills jag somnar. Bara mysa in mig. Saknar, så mycket. Mycket tankar såhär på natten? morgonen? Allt mer eller mindre bara flyger runt i huvudet. Vissa nätter är verkligen sjukt jobbiga. Ibland har man bara lust att ge upp, men vad skulle jag tjäna på det? Absolut ingenting.
Vill iaf att min älskling ska komma hem nu, vill inte vara ensam mer ju. Men idag har jag iallafall fått prata med honom i telefonen, och det är verkligen helt underbart. Det gör verkligen min dag. Och köpt presenter till honom har jag också, men kan dock inte avslöja vad. Eftersom han läser bloggen. Längtar så otroligt mycket tills min älskling finns vid min sida igen, få ha någon att sova med. Oh, så underbart.
37 dagar!
Ja nu har jag slutat räkna veckor, och börjar räkna dagar ist. Lite tidigt kanske? Nae jag tycer nog inte det, 37 dagar känns inte så mycket. Och så försvinner ju dagarna snabbare än vad veckorna gör?
Känns inte som det är så långt kvar ändå. Får väl se hur jag känner om ett par veckor. Är uppe innan tolv idag, hm mycket ovanligt nu för tiden. Inte bra, inte alls bra. Det skulle inte min soldat tycka om, då är det ju dumt att jag skriver det här eftersom han läser det? Men skit samma.
Skickat brev har jag gjort också, igår. Tredje brevet jag skickar, men har inte fått något svar än! Dåligt älskling. Men jag tror det kommer snart iaf. Nu ska jag äta lite lunch!
Nu vill jag inte mer...
Jag är trött på det här nu, vill inte vara ensam mer. Och har inte ens kommit halvvägs än. åååååååh. Jag vill ha honom här, inte på andra sidan jordklotet. Men om 6 veckor är han hos mig, ett tag iallafall. Du hade jag tänkt låsa in honom ett par dagar. Men när han väl kommer hem på sin första leave så är ju det värsta över, eller ja den längsta perioden utan honom iaf. Och det känns ändå skönt. Saknar honom ju, hela tiden. <3
Längtan efter dig..
Denna längtan, hela tiden. Tror inte att det ens går en timme utan att jag längtar eller saknar. Vill bara att tiden ska springa iväg och att det ska vara juni snart, att du ska vara här hos mig. Att all väntan ska vara över. Men jag får allt stå ut ett jag till. Om ca 6 veckor är du vid min sida, och det ska bli helt underbart att äntligen få träffa dig igen.
Jag vet att jag kommer vara jätte nervös, vet inte varför. Men kan känna mig nervös redan idag. Känns lite som det var i början, då jag inte kunde sitta still de sista timmarna innan du skulle komma till mig. Längtar så otroligt mycket efter dig. <3
Ensamheten..
Sitter just nu i min älsklings lägenhet helt ensam. På ett sett kan det vara ganska skönt att vara ensam ibland, och verkligen få tänka. Även fast det är jobbigt, men under de fem veckor som har gått har jag knappt varit ensam alls. Har kommit fram till att jag lever i någon slags fantasivärld. I min värld är allting bra, men min älskling känns knappt verklig. Känns som om jag har fantiserat ihop allting som har med honom att göra.
De veckor som gått utan honom har fått mig att tro att allting kanske inte kan vara så bra som det är när han finns vid min sida, att det inte kan finnas en så underbar människa som han är. Det kanske inte är meningen att jag ska få uppleva den lycka som han ger mig, eller?
Men det jag saknar mest med min älskling är i alla fall den trygghet som han ger mig, känner mig alltid så trygg med honom. Att jag mer eller mindre kan göra vad som helst och att han ändå kommer tycka om mig. Jag vill kunna krypa upp i hans famn och känna mig sådär liten, trygg och älskad som bara han kan få mig att känna. Oh vad jag längtar efter min soldat. Jag älskar dig, nu och föralltid. <3
Veckor.
Veckorna går, och nu har det gått fem hela veckor sen min soldat åkte. Det känns så mycket bättre att räkna veckor än att räkna dagar eller månader. Men nu är iallafall det jag fruktade mest över, jul och nyår. Kändes så otroligt jobbigt att jag skulle behöva fira allt utan dig. Men jag klarade det, och självklart var det jobbigt.
Men nyår var nog jobbigare än julen. Innan tolvslaget på nyår gick bra. Men vid tolvslaget när jag såg mina vänner kyssa sina älskade gick det inte längre, då kom tårarna. Längtan efter min soldat. Men nu är det iallafall över. Och snart har halva tiden gått, äntligen nedförsbacke.
All denna ensamhet..
Kvällarna/nätterna är verkligen värst, jag vill ha min älskling här. Kunna krypa intill honom i sängen och bara gosa in mig. Känna hans hud mot min, känna hans andetag, hans hjärtslag... Allt. Nästan så att jag till och med saknar hans snarkningar, men bara nästan.
Jag saknar att kunna dela allting med någon, är absolut inte samma sak nu. Går inte att dela allt med någon som är på andra sidan jorden. Jag har så mycket jag vill berätta, men sen när jag väl får prata med honom så försvinner allt man skulle säga. Och så kommer bara hälften tillbaks. Åh, dumma försvarsmakten. De sabbar mitt liv! Skicka hem min soldat nu!
Nae nu var jag dum, det är ju faktiskt han som vill detta. Men det är ändå försvarsmaktens fel. Lite jobbigt att man inte ens kan lyssna på musik på spotify länge utan att bli påmind om min älskling. Helt plötsligt kommer det ''I Afghanistan tvingas barn bli soldater'' Vi behöver någon, är du någon?'' ''Gör försvarsmakten test'' blablabla. Blir så trött ibland.
Sömn..
Hm, dessa sömnproblem. Klockan är snart fyra på morgonen, men jag sover minsann inte än. Verkligen jätte jobbigt att inte kunna sova, när jag väl somnar drömmer jag ofta konstigt och vaknar av det istället. Imorgon/idag är det söndag, vilket betyder att det är 4½ dag kvar till halvtid. På ett sett känns det så länge, och på ett annat sett känns det som det var precis nyss han åkte. Men allt känns overkligt? Som att all tid med honom var en dröm? Men jag vet att han finns, och jag vet att han kommer hem till mig. Men jag vill inte vänta mer, kom hem nu.
