Ensam för ett tag

Mår sjukt dåligt just nu, står typ inte ut med mig själv. Vet inte hur jag ska ta mig till för att allt ska bli bra, känner mig så otroligt värdelös. Usch..

Usch och fy. Sömnen går inge bra, som vanligt när det känns såhär. Jag saknar honom, så otroligt mycket just nu. Vill att han ska ligga här brevid mig och hålla om mig. Bara att få se hans underbara leende i hans fina ansikte. Ååååh. Börjar tröttna på det här nu. Varför är han inte här när jag behöver honom som mest? Men, tre veckor till. Det klarar jag. Sen två underbara veckor tillsammans med honom. Och sen är det inte så lång tid kvar innan allt detta är över. Då jag/vi kan få ett normalt liv igen.

Jag orkar inte, jag vill inte. Allt är skit. Kom hem nu, jag vill inte vara ifrån dig mer. Allt blir bara fel då. Jag vill inte vänta mer. Jag orkar inte hur mycket som helst. KOM HEM.

Sitter på jobbat, har 14 timmars arbetspass idag. 7-22. Just nu är det inte allt för mycket att göra, har gjort de dagssysslor som ska göras så har lite tråkigt nu. Så då är det mycket tankar som kommer upp i huvudet. Tänker väldigt mycket på min soldat. Hur han har det och om han tänker på mig. Saknar honom otroligt mycket såklart, men nu är det inte så lång tid kvar tills han kommer hem igen. Tre veckor till bara. Det klarar jag, eller vi. Tillsammans klarar vi allt, du och jag mot världen. <3

Har gått en vecka sen min soldat åkte nu, och det känns som en hel evighet. Jag hatar att vara ensam. Men fyra veckor till klarar jag, det är ju inte så mycket. Eller? Känns som jag varit ledig alldeles för länge nu, i hela fyra dagar. Och jag ska inte jobba förens på tisdag. Usch. Tråkigt att gå hemma och inte göra nånting. Men dagarna går ju ändå, som tur är.

Har helt slut på energi, har jobbar 22 timmar på två dagar. Så är verkligen sjukt trött. Och har iofs varit det de senaste dagarna också, men har jätte svårt att somna. Och när jag väl somnar drömmer jag jobbiga mardrömmar om min soldat och vaknar med ett ryck. Flera gånger under natten, det är verkligen jätte jobbigt att vänja sig vid att sova själv igen. Men om en vecka har jag säkert vant mig igen.

Denna låt började spelas av en slump och det jag kom och tänka på var dig.

Det enda som behövdes för att jag skulle förstå att han var borta var en halv timme av ensamhet. Nu rinner tårarna och jag kan inte få stopp på dem. Men det kanske är en del av det hela, men måste få gråta ut för att kunna kämpa vidare sen.

Nu har det gått två dygn sen min soldat åkte, och det är inte alls lika jobbigt som jag trodde det skulle bli. Eller så har jag helt enkelt inte fattat att han är borta än. Har inte varit ensam mer än ca en timme sen han åkte. Har min underbara vän vid min sida som tar hand om mig.