Ensam för ett tag

Lägger ner bloggandet nu, har ändå inget positivt att skriva...

Usch vad denna period är jobbig, känns som tiden går extremt långsamt. 26 dagar av längtan kvar. Saknar min älskling otroligt mycket, och vill bara att allt detta ska vara över nu så att han kan vara här hos mig. Men får stå ut ett tag till innan han kommer hem.

Idag är det exakt en månad kvar till medaljcermonin. En månad innan jag får träffa min älskade igen. Men snart är allt detta över, och det känns faktiskt lite konstigt att han ska vara hemma på heltid sen. Men ändå helt underbart att få ha honom hemma utan att oroa sig för att han ska åka ifrån mig igen. Slippa ränka dagarna han är hemma. För nu ska han stanna hos mig. Längtar otroligt mycket efter honom.