Ensam för ett tag

Går inte att besrkiva de känslor jag hade när jag såg tåget komma in på perrongen, när jag gick för att leta upp min soldat, och helt plötsligt så var han bara där. Allt kändes jätte konstigt, skakade som aldrig förr och kunde inte få fram ett enda ord. De första timmarna kunde jag inte kolla på honom utan att le, och kunde knappt lämna honom ur sikte för att jag trodde han skulle försvinna. Men han låg minsann brevid mig i sängen när jag vaknade, vilken känsla. <3