Tiden.

Har gått en vecka sen min soldat åkte nu, och det känns som en hel evighet. Jag hatar att vara ensam. Men fyra veckor till klarar jag, det är ju inte så mycket. Eller? Känns som jag varit ledig alldeles för länge nu, i hela fyra dagar. Och jag ska inte jobba förens på tisdag. Usch. Tråkigt att gå hemma och inte göra nånting. Men dagarna går ju ändå, som tur är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0